♥ Estelle

Klockan 15 infann jag mig hos tandläkaren då jag de senaste dagarna trott att jag haft hål i faanskapet, och måste amputera bort tandhelvettet. Typ tandvärk med andra ord.. sen gångrar ni det med 54. Så vet ni vart min smärttröskel ligger. Min "tandläkare", Johan, som skulle göra underverk, hade typ hittat sitt tandläkar-leg i ett kellogs cornflakes paket och hans hjälpreda (vars namn jag riskerar att stava fel på så jag låter bli att ens försöka) var inte bättre hon. Hon tryckte in plåtbitar i min käft så mina mungipor sprack ner till hakan kändes det som. Nära att det kom åt kräkrelflexerna så jag skulle spytt över Johan.

Jag tänkte inte så mycket på hur vi skulle få ut plåtbitarna utan tänkte mest på hur många som haft den där metallbiten i munnen, det slog mig då jag såg bitmärkena. Men jag glömde snabbt bort det när han tryckte in en spruta i min mun.. (jag är livrädd för sprutor) men okej tänkte jag, jag gör vad som helst bara jag slipper att springa och bita i kökshanduken efter varje tugga (som jag har gjort de senaste dagarna). Tio minuter senare konstaterade en icke-nerspydd tandläkare att jag måste sluta äta upp daglivs hela förråd med godis å, yada yada yadaa. Vi hade våra moments, han tyckte uppenbarligen inte om mig (vilket han borde göra eftersom han tjänar stor cash på mig). Tydligen var det så uuurgent att jag måste porta mig från godis affären snarast, redan idag.

När jag låg där i stolen och var jag lite suris för jag kände mig inte alls bedövad. Men nu mina kära vänner är jag annat än bedövad. Jag är förlamad har dreggel överallt och kan inte prata så till alla som tänkt ringa mig under den närmaste tiden, gör det inte skicka sms! Det var egentligen bara den sista meningen jag hade att säga, men de blidde några 1000 ord längre, nivet när man inte varken kan äta eller prata har jag ju inte så mycket annat för mig så då måste man skriva av sig. Nu sitter jag och funderar på vad jag ska göra ikväll när jag varken kan eller får äta godis, mitt liv är typ förstört!Trodde alla glodde på mig på väg hem för en positiv anledning. Men nu vet jag att så inte alls var fallet, det var dregglets fel..