♥ Estelle

Satt på bussen förundrar mig över hur jag alltid lyckas missa den.. men men det är dåtid nu så de lägger jag det bakom mig. Lyssnade på any other world, och tittade ut genom fönstret som var täckt av stora vattendroppar. Det regnar ute nu, det gör det verkligen! Man borde egentligen inte gå ut. Man borde sitta under en filt och se på film. Men det hinner man inte med, inte idag, inte imorrn får bli någon annan dag, sen, i framtiden.. någon gång..

Goooodmorgon kan jag inte säga om den här morgonen. Bacillerna har party, typ rejv fest i min hals det gör ont ala perkulää då man vaknar av att tungan är fastlklistrad med Karlssons kalasklister i gomen!

..Inget fungerar ju, av strepcils smakar avdankad disktrasa sen har vi då Läkerol som jag konsumerar som godis det är BIG nono, det fick jag lära mig när jag var nio år och hade köpt ett BIG XL mega huge travelpack på Arlanda och någon hade glömt att informera mig om att de kan ha en laxerande effekt, och där satt jag på planet och jag satt inte i min flygstol kan jag meddela..

Riktig fysisk smärta är migrän. Ibland händer det en gång om året ibland fem, i vissa fall ingen. Sakta sakta kommer flimret smygande, sen svartnar det helt. Synen är borta i tjugo minuter, ligger ner och andaaaas in ut in ut.. Det finns tydligen inte något att göra för att stoppa det. Synen kommer sakta tillbaka och avlöses av en smärta i huvudet som jag inte ens kan beskriva. Kan inte prata, kan inte få fram ett ord. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag kan inte ligga, sitta eller stå. Man vill bara försvinna, ringa ambulansen, hämta hagelgeväret, eller nått sånt. Skakar lika mycket som när en bartender skakar en drink och armen börjar sakta domna bort. Om jag har tur så somnar jag men vaknar om vartannat och tror jag ska dö av att mitt huvud ska sprängas. Tårarna rullar ner för kinderna och jag borde känna saltsmaken i munnen men det gör jag inte för jag är helt borta. Matas med piller men de hjälper inte för jag kan inte behålla dem i kroppen.

Värst är om någon tänder en lampa, då pulsera huvudet i hundraåttio och man tror att man landat i helvettet (och jag tvivlar inte en sekund på att helvettet är en trevligare plats än sängen i just det tillfället). Tänk om jag skulle se mig själv i det tillståndet då skulle jag bli helt chockad. Men jag är van och kommer leva med det. Det går över efter någon dag och man dör inte av det även fast det känns som det ibland.  Nu är jag i alla fall uppe och studsar igen..

Erika och jag har just pressat in den sista och köttbiten i foderluckan.. eller inte erika.. hälften av hennes  fasnade nog i tandställningen på det stackars lilla  flickebarnet. (I know thä rule jag har också haft stål i käften i allt för många år). ma å pa har dragit till världens ände, men nu skulle de se oss vi kivas inte, vi bråkar inte, vi skriker inte. Vi måålar faktiskt, eller erika målar för jag sitter ju här och skapar ordkooonst! ..jag känner på mig att snart kommer figthen börja, ser i ögonvrån att hon laddar med att kleta ner fingrarna med färg, som hon snart kommer kleta av sig på mig. Hon ska bara veta att jag är en snilleblixt och laddar med min specialare, hårspraysflaskor .. man måste ju passa sig annars kan man få ett bett av stålkäften! (hittade inget kort på självaste stålkäften, det kanske är bäst så trotts allt) visar henne med stängd mun och hennes fula "konst" istället..

       

Ikväll ere rädda levern som gäller..Har man bestämt sig så har man. Här vänds ingen kappan efter vinden inte, eller jo där ljög jag idag vändes kappan efter vinden vare sig man ville eller inte, det blåste som tusan ute! Varför är det alltid så pissigt väder ute? ..eller rättare sagt varför pissar alltid molnen? Jag får ju kallbrand på mina stackars tossingar, fingrar, öronsnibbar ..och mina tassar i storlek trettionio tar en evighet att tina!