fem, cinco, fünf, пять, five... freaking years!


 

Här sitter vi nu F-E-M lååånga år har gått med bloggen. FEM!! Helt sinnes!!!


..jag vet egentligen inte varför jag bloggar, jag antar att det är för att jag tycker att det är kul att skriva, döda lite kreativitet sådär på kvällskvisten. När jag var i sjuårs åldern skrev jag dagbok, eller skrev och skrev ritade mest hjärtan och skrev Westlife, BSB I Love U osv och lite andra obegripliga texter.. när jag blev tvåsiffrig började jag skriva massa låtexter som jag tvingade alla jag kände, och alla jag inte kände, att läsa. Sen var alla tvungna att ge ett utlåtande.. och jag fick bara hopknölade papperslappar tillbaka. Sen blev jag fjorton år, å jag ni hajjar, då gjorde jag andra saker..



Det var först när jag fick den här bloggen jag började skriva igen, men de var bara för mig själv. Försökte nog ta lite revanch för alla ihopknölade papper, jag har fått kastade in my face..  Haha! Sen tror jag att jag råkade lägga ut länken på ett dagboksinlägg på min playahead en kall januari dag för fem år sedan, och fick allt fler besökare. Efter några dagar insåg jag att alla fick ta del av min vardag. Vem som hels av mina kompisar kunde lätt kolla vad jag gjorde ”nu förtiden”, utan att göra väsen av sig.  Svar och frågor som jag också skulle vilja ha fri tillgång till, så jag tog bort länken direkt, men då va det redan försent..



Mitt mål är inte, och har aldrig varit att maxa antal läsare. Jag skulle gärna se att det minskade något. Åtminstone den där svårdefinierade läsare, som aldrig.. aldrig i livet, inte ens pyttelite, inte ens i smyg, kan erkänna att de läser. De där jag inte har en blekaste aning om vilka de är. Känner jag dig? Eller du mig? eller inte alls?!.. Absolut står jag för allt craaap jag skriver i den här bloggen, men jag skulle nog inte vilja ha högläsning inför alla jag känner, att bjuda in sin vardag för okända människor är generöst och det skulle vara kul om flera gjorde det.



..och frågan är om jag kommer att skämmas lika mycket när jag tittar tillbaka på den här bloggen om några år som jag gör när jag öppnar min dagbok från 1999, eller bara tittar tillbaka fem år på vad jag skrev i början. Det vill säga om bloggen fortfarande finns kvar ..kommer jag då hånskratta åt mig själv? och det jag just skrivit.

 

 


The O word!

O-TRÄNAD O-BLOGGAD O-ORGANISERAD är ord som passar mig som handen i handsken de senaste dagarna. Så fort jag börjar jobba igen från den obefintliga julledigheten kom jag in i ett floooow och då & då kommer det perioder när allt, precis allt kör ihop sig på samma gång! ..Otrevligt!

 

Det känns som jag inte riktigt hinner med. Jag skulle behöva 4 timmar till per dag & anställa lite folk som kan göra ditten och datten, hjälpa mig att sköta mitt liv.. En personlig tränare, en personlig assistent, en kock, ett hembiträde &  en finansiär som ger allihopa lön..

 

Vi kan väl ha en liten deal, som ett nyårslöfte tycker jag. Att ta bort O orden i mitt liv.. Jag ska jag bli tränad, blogga, & organiserad! Haha vem försöker jag lura..

 

Puss & Godnaaaatt!